Två syskon som förtjust fnittrar åt ett internt skämt som ingen i hela världen förstår, förutom de två.

Att få  vaggas till sömns på en solig balkong med skön musik  i öronen.

Tanken på att ens älskade är på väg.

Blickar som möts och pussar som delas mitt i en stojigt plaskande pool.

Vänner som delar förtroliga samtal och uppskattar en för den man är.

Kärlek finns hos de som ger, de som finns till, de som vågar, de som öppnar, de som släpper in. Kärlek är stort. Den kan göra ont. Den är oundviklig.

Närhet. Jag har sånt otroligt behov och känner inte att det finns att få. Precis just nu. Jag kan inte vänta till en annan dag. Idag är dagen.

Jag är osäker, rädd, ledsen och sargad. Jag måste ha förståelse för saker jag inte förstår. Osäkerheten bankar på stora porten och jag släpper in den. Stänger av. Jag läser mellan rader och upptäcker sånt som jag inte vill veta. Om mig själv och om andra. Kanske läser jag helt fel, osäkerheten gör att bokstäverna blir suddiga. Jag formar egna bokstäver, kastar om dom och gör så att det bildas helt tokiga ord.

Osäker. Det river och sliter. Det finns ett ord. Jag har förstått vilket det är. Vägrar ta det i min mun.

Vill inte.

Vad är det som gör mig så upprörd? Jo, att han inte kan erkänna att han har gjort fel och att han inte kan säga att han är ledsen för det. Han kan inte stå upp och rakryggad bekänna att han ångrar att han försakade mig under min uppväxt eller att han behandlat min mamma illa. Han kan inte se att det skulle ha kunnats göras på något annat sätt. Han är inte kapabel till att visa kärlek. Han har, än idag, inte möjlighet att visa sig stolt över sin dotter och sina barnbarn. Han har inte förmågan att visa fysiskt eller verbalt att han bryr sig om, att vi är värdefulla och att vi betyder något för honom.

Jag vet att den största förlusten är för honom själv. Han är trångsynt och rädd. Jag försöker någonstans hitta det positiva i att vi faktiskt fortfarande träffas. Det är svårt. Det blir svårare för varje år som går. Det är svårt för att han inte visar intresse eller engagemang. Inte för att det ska vara på mitt sätt, utan bara på ett sätt som jag kan förstå och läsa.

Jag biter mig i tungan gång på gång. Tills det brister…

Jag har funderat på vad det är som gör att man väljer varandra. Hur det helt plötsligt bara kan kännas så rätt med en person. Bara så där. Fast man egentligen inte vill. Vem bestämmer det liksom?

Det finns tydligen tre olika typer av val som spelar in:

• Det kroppsliga (fysik attraktion, doften och kemiska signaler)
• Det sociala (att ha roligt, liknande intressen)
• Det psykologiska (man känner igen sig ”Du är som jag”)

Passion är ett stadie där man bara vill vara tillsammans hela tiden, att ta emot och ge, upptäcka varandra och jobbig längtan. Det sägs att passion är övergående. Förhoppningsvis leder den till varm och djup kärlek.

Kärlek och passion kan dyka upp när man minst anar det och det kan vara helt fantastiskt och helt galet och helt asjobbigt och helt underbart. Att den bara finns där utan att man ansträngt sig det minsta. Att man inte ens visste att den skulle dyka upp. Att den likt ett trollspö kastade glittergrus över mig där på en alldeles speciell liten ö ute i havet och att jag inte var beredd det allra minsta och absolut inte kunde kontrollera den. Vilken kärlek och vilken tokig passion! En sån där som kan klassas i facket för ”Det bästa som hänt mig på väldigt länge” och den är bara min, min, min.

Carl-Erik Voss kan det här om passion och förälskelse

True luxury: Give a bit more than you take. Dance like nobody is watching, sing like you do in the shower & sleep in the arms of your great love.

Forskning har visat att ett gott skratt inte bara förlänger livet;

• det stärker även immunförsvaret
• minskar kraftigt matsug
• ökar toleransen för smärta
• är allmänt stresslindrande

Man behöver kanske inte gå så lång som att signa upp sig för skratterapi men det kan vara värt att tänka på att faktiskt skratta lite mer ofta. Det är bra för hjärtat!

Kloka ord från Ture och Vivianne Svedjehed i Kalix

Så hände något i april. En person ville fråga mig om råd. Jag tackade ja till en lunchträff av ren förvåning. Och av nyfikenhet. Väldigt otippat att denna person vill träffa just mig och fråga just mig. Lunchträffen slutade i en relation. Eller förresten, hur  och när vet man att en relation är en relation?

Om två personer har olika uppfattning om vad en relation är, är det då en gemensam relation? Eller är det helt möjligt att leva parallellt i en relation? Att man liksom lever kvar i sitt gamla liv, men ändå i något nytt. Hur funkar det? Personen jag åt lunch med i april frågade mig om hur man vet att det är nog. Om hur man vet att relationen är över. Jag svarade att man inte vet förrän man är på andra sidan. När man har tagit sitt beslut och är ensam. Men hur vet man tvärtom?

Hur vet man att man kan lita på en annan person? Hur vet man att en relation är resulatet av kärlek till varandra, tillit, förtroende, vänskap, glädje? Om bladen i boken vänds i olika takt, när man vill åt samma håll men hålls tillbaka av olika skäl, när man bara vill lägga sig ner och skrika men känner att man inte kan, när man vill visa för hela världen sin nyvunna kärlek, men lever i en hemlighet. Att inte finnas men ändå försöka leva. Att bli bekräftad, men inte på heltid. Att kräva men inte kunna. Att öppna sig men ändå vara sluten. Att inte vara färdig men låtsas som att det går bra ändå.

Nu är det snart ett nytt år och dags för ett nytt nyårsbrev. Jag kommer att fira med bästa sällskapet. Jag kommer att skriva ett långt nyårsbrev och jag kommer att ha förhoppningar om ett varmt, lyckligt, harmoniskt och tryggt 2011. Jag kommer att göra allt för att det nya året ska bli så bra som möjligt och jag kommer att se ljuset i mitt liv. Tryggheten och styrkan i mig själv kommer att göra så att jag väljer rätt väg för mig och de som står mig närmast.

En relation är kanske så enkelt att det blir vad man gör den till. För att få kärlek – ge kärlek, för att få mod – var modig, våga hoppa och våga lita på varandra. Jag tänker fortsätta vara jag på bästa sätt och göra 2011 till ett toppenår.

Kärlek