Artonde

Födelsedag och jag sitter under en filt och gråter.  Ledsna känslor bara rusar runt i min kropp.

Närhet. Jag har sånt otroligt behov och känner inte att det finns att få. Precis just nu. Jag kan inte vänta till en annan dag. Idag är dagen.

Jag är osäker, rädd, ledsen och sargad. Jag måste ha förståelse för saker jag inte förstår. Osäkerheten bankar på stora porten och jag släpper in den. Stänger av. Jag läser mellan rader och upptäcker sånt som jag inte vill veta. Om mig själv och om andra. Kanske läser jag helt fel, osäkerheten gör att bokstäverna blir suddiga. Jag formar egna bokstäver, kastar om dom och gör så att det bildas helt tokiga ord.

Osäker. Det river och sliter. Det finns ett ord. Jag har förstått vilket det är. Vägrar ta det i min mun.

Vill inte.